Roslagspike – En frostnupen historia…
Posted on | April 24, 2016 | Comments Off on Roslagspike – En frostnupen historia…
Nu i helgen var det dags för gäddtävling igen. Roslagspike som arrangeras med start och mål i Grisslehamn. Det var 73 båtar som kom till start, och en ruskigt namnkunnig startlista med grymt duktiga fiskare. Jag fiskade som vanligt med mina vänner Micke & Mattias i team “Roslagsfiskarna”, stärkta i tron att vi har exakt den lokalkännedom och kompetens som krävs för att promenera hem med segern. Eller hur..
Vi hade på känn redan innan att det skulle bli krig för minsta hugg. Mitt i leken sedan ett bra tag, nollgradigt och nordan med snöblandat regn utlovades i prognosen. Nu slapp vi faktiskt undan den värsta nederbörden, men det var basek mig inte varmt om tassarna kan jag lova! Och gäddorna var mycket riktigt helt galet kinkiga. Vi hade redan vår gameplan klar och spettade järnet ganska långt från starten till “våra” vatten. Väl där började gnetandet. Roslagspike är en tävling med “moderna” regler, dvs en längdtävling där man rapporterar in sina fem längsta gäddor och det lag med störst sammanlagd längd vinner. Superroligt tävlingsformat eftersom det hela tiden lever iim liverapportering på webben och man byter ut den minsta av sina fem godkända hela tiden i takt med att man får upp större. Om det hugger dvs. Och om rätt fisk hugger. Det finns ett minimått på 70 cm för att få rapportera in fisk, och aldrig har vi väl fått så många 67:or och 68:or…
Vi lyckades till slut bara notera en enda godkänd fisk på 84 cm, som Mattias knep på en Buster Jerk. Vi hade som sagt ett knippe fisk strax under minimåttet, och jag hade en klart godkänd fisk som missade min Lucy precis vid båtkanten. Det visade sig att förhållandena var knepiga för alla, många team hade det supertrögt. 30 team bommade helt på godkänd fisk. Och eftersom hoppet är det sista som överger ett pucko tröstar jag mig så här i efterhand med att vi ändå inte var helt fel på det. Det fanns fisk i området vi gnuggade, dagen innan hade Micke och Mattias upp en uppskattad 8-kilos precis invid båten. De högg bara inte. Hade min missare huggit, och en av våra 68:or varit två fingerbredder längre hade vi varit uppe i tätstriden. Ja ja, en 33:e plats är inte käck. Nya tag och så snart känseln vänder åter i mina fingertoppar ska jag ut igen.
Ja just ja, det är ju vårhugget redan nästa helg. Det blir en utmaning, kommer vara ännu mer lekbestyr då. Men omöjligt är det ju inte :)
/ .lasse